Försoningens landskap hur ljuvligt är inte de vyer som öppnar sig
Ung når gammal och gammal når ung
Luften lättar
duvan gör sällskap och man kan andas ut
Sakfrågor och oförätter stiger med morgondisen
En orörd dag med löften om rikedom utöver det bestående nalkas
Man ser
man kan se framåt
ryggen är fri och snavrisken minimerad

Eggen närmar sig

Du kan lura ett folk
ja en hel nation
men du kan inte förleda Guds Ande

De låter välbehagligt
det klingar skönt
orden om enhet
men när du delar din måltid med Isebel
hur tror du ditt imperium kan bestå?

Du har fått ord och rätten att leda folket i fördärvet
Vänd om för att rädda din själ
Vänd om för tusen och åter tusen själars skull

Välsignelse och förbannelse blixtrar till
De utkämpar en kamp om herravälde
Hur markerar man integritet utan att kränka?
Hur sätter man gränser utan att vara hotfull?
Otillräckligheten visar sitt fula tryne närhelst ovaksamhet och trötthet slår följe
Vill jag fred?
Tror jag på frid?
Förlåta - låta frid gå före
före dom och konfrontation
Balanserar på slak lina med många bollar i luften

Hästmännen

De starka, de svaga de som slår sina barn
de som sprider skräck i de närmasta leden
Svikna av människor skickar de ondskan i arv
De litade på sina händers styrka
och fick leva i ensamhet

Ett år av nåd och gränslös förundran

En längtan och några steg
en kontakt och en öppning
en församling mitt i det svåra
en gemenskap och en tröst

ord som når fram
märkliga förlopp
svar och försoning

Bön som når fram

Liv och intensiv glädje

trötthet och slit



Väntan på ankomsten
på djupare förändring
och att få se med den vars ögon ingenting är omöjligt

Jag flyter
Bär detta?
Detta vatten som leder till förbundet.

En fråga

Dina mörkaste tankar känner min vän
Dina undangömda oförrätter och skylda tankar av svart
Är uppenbarade i ljuset
En kort tid och vi kan inte säga idag
Är verkligen ditt hat så mycket värt
Kan du tänka dig att ompröva?

Koaset skrålar
förädarens sluga läppar sprider förtal
Symbalerna ljuder starkt
bärande på hat
förljugen bitterhet
tillhörande denna tidens makter
Skymd flamma rotad i ytlighet
följer för att mota
går i omogen tystnad
inför vredsdomen

Men om jag knyter upp
Om jag låter gå
Om mitt öga möter det mörka ögat med ljus
Om min hand svara nävarna med öppna flator
Om jag ger tid och väntar
Kanske finns det hopp

Det livsviktiga sökandet

Vi söker
Av hela våra hjärtan
En hand verkar
formar välbehag
rening och helgelse tar tid
Vi träder in i förbundet
och ron breder ut sig
Här finns ord som ingjuter mod
Ett beskydd på alla sidor

ovist

jag vill greppa
jag vill äga
jag vill hålla i min hand
kontrollera och förstå
det som är så långt över mitt huvud
luften,hjätat, tiden bara några av de element som inte låter sig tämjas

Julestök

Fart och jakt efter villebråd
brådska och jagande efter vind
samlande efter något som består
Det yttre smälter som snö
önskan om ryktbarhet visnar
En liten tid och illusionen lurar massorna in i mamons förruttnade farvatten
avskalade står vi och vet ingen ro

Bakspegeln

Det handlade aldrig om mig
Femtio år senare och tiden förliden
Ett liv fullt av liv
Tjänande i det lilla
Så befriande och härliga
sanningarna som omgav
kärleken som tilltog
Vilan som gav fasthet och ro
Det var i sanning gott

Om det vore det enda så vore saken klar och enkel
Men Du är så underbar och vacker
Du är ljus
Du är god
Du är hopp
Halleluja
Evigt är mitt hopp

Färgen som syns ute

Helt ärligt
okomplicerat ofromt
naket brustet
Mitt liv är för tungt
Jag vill inte ha det längre
dövda sinnen
krumpna tankar
stela fingrar
Diffusa virvar
olika nyanser av samma färg
dominant svart

Jag vet att det jag skriver inte är korrekt - det skiter jag i!
Detta är ett sätt att beskriva
Att be och skriva

Jag har gjort det igen

När du misslyckas med makaroner vet du att tankarna har lämnat nuet
De vandrar runt och tror sig ordnar koas medan jag äter brända illaluktandepastabitar
Farligkorv och röd sås på plastburk – ännu en söndags middag
Så är livet när man lever som en slav under vardagarna och sliter ont
Undrar vad chefen gör nu? Hon kryssar nog runt i sitt vrålåk och går på resturanger
Handlar prylar till de sina och umgås med tankar om en nästkommande trevliga vecka
Hon sparade sig ur krisen och såg på när belastningen ökade på våra axlar samtidigt som sjukskrivningarna kom inrullade som en rödmatta- en matta hon satt sina vassa klack på
Var är hennes brända makaroner?

Manlighet

01 En man litar på dig när han lånar ut sin nya bil
och älskar dig när han kan erkänna en brist hos sig själv




02 En fallen profil
oförmögen och platt
Tro sig stå
med ryktbar hatt

men...

förtryckets historia hinner ikapp




03Män står på rad i rosa kostymer
Vilsna, famlande, omsprungna





04 Munkavel
Ni får inte säga nått!

NOT!

Kajan som ville bli en örn

Kajan som ville bli en örn
Långt bort från kraxet och jakten efter nya luftbanor
flög Kajan sol och peterkvist
Det som förrut varit så självklart och lockande var nu en fasa
I många år hade hon kämpat och tränat på att sväva i smyg
Nu var det knappast någon som la märket till henne där hon svävade över ängarna

Stort

Hon sover i min famn

Vaggandes likt en våg i det stora havet

Flytandes i det väldiga ogripbara

Lyckligt guppar vi tillsammans

Du vet vad du behöver

Min famn berättar det

Ljusets ankomst

Var inte rädd för mörkret
det är bara avsaknad av ljus
en liten tid tror det sig råda
men i evig skugga ska det bo

Ett behagligt sken som inte bränner

nalkas

skrider nämre

återkomsten är snart här

Ljusår som får julinätter i Kiruna att blekna
Strålar som separerar gott från ont
Lux i överflödande glädje
värmande innifrån
smältande bärriärer av all oförsonlighet
Levande ljus vi väntar Dig

se hur lögnen omger varje dunkel tanke
hos den lilla värnlöse som så när gav upp hoppet
Kan min hand nå fram?
Vilebrået ligger fullt synligt
en grumlig magisk dypöl omgör denne
Ska jag bara gå tyst förbi
Låta den slagne ligga



Källan som gör livet

gör det värt att leva

Ren och klar

oförutsägbar

Under dig finns den orubblig klippan

Här stannar alla fantasier

Här råder lugn och sanning

Vi ser i din spegelbild
en framtid oändligt mycket vackrare än vi någonsin vågar hoppas på

Hur kan vi vara trygga vid detta väldiga vatten?

Häpna och uppfyllda av frihet

Fritt och förintet får vi nalkas dig

Dricka och känna pårlandet inom oss

Jag stannade upp
VAd letar jag efter
VAd är det jag tror finns utanför mig själv?
Har inte skaparen lagt ner evigheten i sina barn?
Är inte denna evighet som alla trängtar så vansigt mycket efter
Har jag då mod att stanna upp och lyssna in
Eller springer jag vidare för att inte behöva lyda?
Jag stannade upp

stora vidder av vit tom ensamhet

arv och miljö
vit som snö
självmord

inom räckhåll -en dörr

inom räckhåll -en räddning

för ond värld
dunkel svavel av oförätter skymmer
dödens stränder verkar lockande
men bara för den själ som slutat leta

jag minns dig
som en spirande annorlunda person
du hade en längtan om att vara älskad
sveken fick dig att närma sig de stränder dit ingen dödlig borde gå
du tog det dyrbaraste du hade kvar och kasta det över bord

Svarta sjukan

Jag är helt sverjerig

från topp till tå
gul och blå

Jag är stolt för mitt fädernäs land

För de som hatar
får jag blodad tand

Jag skriver enkelt så att alla ska förstå
även de med stålhettor på





Den svarta sjukan drar in över oss
Billiga frisyrer skaffar dom sig
En epedemi av oförmåga att bry sig om dom som mist sitt hem
Hakkors under hakan dinglar som bevis på bristande historiekunskap
Hemsidor med propaganda skaffar dom sig
Men ingen vågar visa sina ansikten

Jag är svensk, modig och givmild

VI borde lyfta varandra

Tänkaren i boxen

Jag tänker inom en begränsad ram
Är jag alldeles för begränsad?
En vän sa till mig att fruktan är stor i mitt liv
Var är de små ljusglimtarna?
Var är vardagens magi?
Det där vackra enkla som inte värderar och söker svar
Kanske är det som med Frodo och den oerhörda lätsamheten över att var tillbaks bland de levande att man blir sig aldrig mera lik om man färdats på den väg jag gått.
Jag önskar ingen den vägen.

Börjar man jämföra vad finns då kvar?
Alla har gjort allt bättre och vackrare och här sitter jag med mitt trasiga liv och försöker lappa och sortera
Varför finns ens behovet av att urskulda sig
att söka drista något om den person jag hela dagarna måste gå omkring och bära på?

Du säger "Jag kan inte tro"
Det är väl inte så konstigt
Titta på omgivningen

Den är oss given
Tillit kan man inte kräva
Lika lite förtjäna

Vi har rätt att ropa
Vi har rätt att göra anspråk
Vi - barnen av ett annat slag

Det finns tider som vi bara kan ana
Mirakulösa under över alla under
Att förändras är ett sådant

Ofattbar glädje

Tänk att jag skulle komma så nära dig
min roll i ditt liv kom att bli stor
Jag bar dig innan du fanns
Jag får så härlig respons av dig
Innerligt vacker - du fyller mina rum med glädje
Du får min tid att le, skuggorna flyr där du tar dig fram
Vi når varandra ordlöst, aningslöst och i andräktig förundran
Vi talar kärlekens språk och leken tar alltjämt nya turer
Dansa med mig så att "pinnarna" yr
Fånga mitt hjärta som jag fångat ditt

Min vän

Min vän våga vara sårbar
Det finns mer av godhet kvar att leva i
Min vän hys inga tvivel
Du ska få sjunga det ditt hjärta begär
Kasta dig ut
Lita, hoppas, såras, bär, längta om igen
Var kvar
Du är älskad

Besök P

När du bugar dig
Vet var din håg är, så den inte inte faller ut
Du behöver riktning
Du vill veta var vägen bär
Köpte insikt och tro om priset var satt
Men allt är gungfly och skuggorna jagar dig i dimmorna
Behaglighet tar större plats på bekostnad av omsorg
Vi är alla produkter av våra egna prioriteringar
Vi väljer att se och döpa lögn och rätt för egen vinning
Önskar jag kunde ge ord av liv
Din väg behöver inte sluta i intet

Mötet

Vi litar på känslan
Sa den flyktige
Vi tror på vetenskapen
Sa de vise av vår tidsålder
Det måste finnas ord som är bestående
Något som når bortom
Som inte hastar med givna svar
Evigt
De inristade i uråldriga stentavlor var inte nog

Viskande i vindenssus
Smekande och stark av en främmande makt
En mäktig röst som kom benen att skaka
Tankarna att blekna
I öppendager låg mitt liv
Utan försvar och urskuldande
Tryggt och skrämmande

Vi litar på de vi har nära
Men om de går
Vi litar på oss själva
men om jaget sviker
Vi litar på vår vän
Men om denne utnyttjar
I livet ryms så mycket
De levande som svepte in över mig
Vill jag möta igen

Hur försörjer den sig som inte kompromissar?
Den som inte uppmanar till konsumtion och efterapning?
ljumenheten ger tjock luft som gör det svårt att andas.
Är vi fångar till denna världens goda
Slavar under vår ägen förmätenhet

L i R

Så fatalt urvattnat
Massan som vill uppleva
Förväntningar på en man
Segerlöst
Snyggt, prydligt, proffsigt,
Innehållslöst
Jag mår illa
Jag får ingen ro
Och detta ska vara till uppmuntran och uppbyggelse
För vissa kanske det smakar
Min besvikelse ska leda till en djupare sökande
Ett ivrigare borrande

De ståndaktiga får kungar på fall.
De trogna många som följer.

Har jag mitt hjärta hos dig
då är faran över
Har jag mitt hjärta hos dig
då är vägen hem rak
Finns till äventyrs begär av annat slag
Blir det knot och hårda tag

Jag byter inte ut dig mot något i hela världen

I din närhet rätas frågetecken ut
Där ryms inga själviska intentioner
Härligheten, sannfärdigheten & kärleken gör att alla funderingar lättar från marken som morgonens dis
Orättvisor faller ner till marken och smälter på ett ögonblick i din varma strålglans

Här skakas allt som kan skakas

portade anfäktelser blir till vederkvickelse
förtörnelser får vända tliibaks
Oumbärliga är skriften och vännerna

inannför fönstrena
Vi ser vad som borde vara
ett landskap så ljuvligt och rikt
Vi behöver lära oss att öppna och vandra
dock fastnar så ofta blicken genom rutan

Ro

Vem är rikare än den som har stor: medkänsla, medlidande och omtanke?
Vem är starkare än den som kan förlåta stora oförrätter?
Naturen ger sin skörd
Vi går omkring och plockar och fylls av en viss tillförsikt
Det finns ro att hämta hos Skaparen
Han bjuder det skapade sin frid

Jag resignerar och prisar dig
mitt i den snåriga vegitationen och
den svår balanserade tillvaron

Den stora orons tid

Relationer knakar i fogarna
Man griper efter halmstrå
Man jagar lyckan med lyckta
Man bygger högt och stort
Men den gnagande oron är kvar,
den ogynsama attityden
hindrar det bestående.
Man söker nya vägar
Man bryter upp
Byter partner och läser parapsykologi
Men oron är kvar

Längta tillsammans

När Jobs olycka tog slut?
Vad hände med Herren när han såg folkskarorna?
Var började Nehemjas resa mot murens uppbygnad?
Början till längtan, begynnelse till förändring
Det händer något där inne i våra inre
Någon drar i tåtarna så att vi kommer närmre utgångsplanen och varandra

En människa kan göra stor skillnad
Adam
Noa
Abraham
Mose
David
Jesus

behovets barn

Överslätarna, mäniskosnickrarna och småkompromissarna
Rycker på axlarna och tycker att det ser rätt bra ut med kyrkan
Om du blir granskad och förbisedd min vän
Låt dig inte fastna i deras garn av självupptagenhet
Herren är nära
Slavar, självrättfardiga mördare
Det finns inga förmildrade omständigheter för er eller någon
Vi är alla lika- behovets barn

Är jag deprimerad?
Nej men mycket trött på våra tillkortakommanden
Det borde finnas hunger och otröstlig längtan efter
Den Fullkomlige som tar bort världens synd
I vårt inre ska källor spira fram med levande vatten
Hur nära domen vågar vi gå i jakten på materiell standard
och egna skyddsmurar? Inser vi inte vårt behov av Kristus?
Frustrationen är att nöden inte gömmer sig

Ro - enkel -svalkande - skön
Lindrande lockande

kränkt

Hur avskyvärd är inte denna världen
Jag ser människor skjuta bort barn som sitter på golvet
Man föser bort dom, närmast sparkar på dom som inte kan försvara sig
Jag ser barn gråta i timmar utan att bli tröstade
Jag ser vuxna, utslitna, utan drömmar, utan hopp
Vadande i sina egna invanda mönster av kasa
Belastade utan förmåga att ändra något
Låsta i ekkorrhjulets flit och egen duglighet
Den lille lär sig kränka
Den lilla får förakt för sig och andra under sina första år
Vi är rika i detta land, men bara när det gäller mamon
Dom med makt skyddar sig och låter de försvarslösa gå under
Vem ska göra deras sak gällande?

Lidandet

Vi är alla en del av det
Vi bär alla vår beskärda del
Kärlek som inte är besvaras
Längtan som aldrig uppfylls
Minnen som jagar upp oro
Skuld från förr
Hat i alla dess former
Sargade, utblottade, tillintetgjorda

B

Är det redan slut kommer vi att undra

När välsignelserna kommer tycks vår del av arbetet var fjuttigt

"Varför var jag inte mer överlåten" kommer många att fråga sig.

Varför prioriterade jag inte det viktiga före det triviala?

Det kommer sådana dagar
men tills dess

V/F

välsignelser/ förbannelser blixtrar till
De utkämpar en kamp om herravälde
Hur markerar man integritet utan att kränka?
Hur sätter man gränser utan att vara hotfull?
Otillräckligheten visar sitt fula tryne närhelst ovaksamhet och trötthet har följe
Vill jag fred?
Förlåta - detta att låta friden gå före
före dom och konfrontation
före rätt och eget hävdande
Balanserar på slaklina
med många bollar i luften
söker....

B3

Här är ett ord att vars innebörd vi måste fly - självtillräcklighet.
Är vi behovets barn?
Är läget under vår kontroll?
Känns det rätt - så är det rätt?
Vem vågar se hur illa det är och i sin desperation vända sig till Herren?

Städ

Tjänandet i hemmet är ett sätt att visa kärlek
Du kan köpa mat ute
Leja bort städhjälpen
Låta andra sköta din tvätt
men då tar du också bort möjligheten till att visa omsorg

Visst saker måste göras för att de ska fungera
Men tänk vilken förmån att kunna visa de dina att du älskar dom

Gud är kär

Glada skimrande rena sköna härliga sprudlande varma leenden fyller den Evige
All allmakts Gud är när
Jag dock kan inte förklara vem Gud är
Men jag anar att Gud är kär
För allt som Gud gör av kärlek, nåd och frid
han söker rädda människor från dödens tidsfördriv
Den frihet han gett människan är stor
Men många vänder den emot honom
och säger " vi kan inte tro"
för ondskan, för orättvisorna, hatet och all missär
Hur kan du säga att: " Gud är här?"
Om människan var ett djur utan vett och etikett
och inget ansvar bar
då skulle det vara svårare att ge ett bra svar
Men förvaltarna är ondsinta egoistiska svin
Som bara tänker på sig själva när de hinkar vin
Allt ifrån att ge sig ut i bil med promille i kroppen
från alla annan fasa som skapas i knoppen
Guds bröllopps inbjudan är given till envar
Hens öppna famn finns där alla dar

Sk. Apostoler och OS arrangörer

Klubb efter klubb
där styrka står mot styrka
Där tar man till vilka meddel som helst för att vinna
Så länge man kommer undan med det
För vi är oss själva nog
och kontrollen ger oss makt
Förbannade är varje man som manipulerar siffror
och dömer orätt med uppsåt
Självutnämda härskare
Desatörer från verkligheten
En dag tar det ändliga slut
En dag finns vi inte mer
Vad ska då dessa göra

Slut

I skarven mellan semester och arbete
där ställs frågor om livet och om egna val
Brytpunkt av ifrågasättande
Är jag en del av det som jag önskar?

Någon beskär min frihet
Men har jag verkligen varit fri?
Systemet fångar upp mig
i sitt nät av rutin och tvång

Långt över huvudet

Överlåtelse och knutar
Hinder och omvändelse
Beroende och givande
Kontroll och tillit
Sökande och likgiltighet
Förändring och ovilja
Äga och mista
Skänka och få
Våga och misstro
Lämna och greppa
Tömma och vänta
Vila och vaka

Gulstjärna

Du lilla obetydliga
som är slagen så hårt
närmast utrotad
Löftena tillhör dig
Hatet pyr runt omkring
om du inte är rustad
skulle du inte finnas mer

Du kan be
Du kan be till den Gud du inte tror finns
Du kan be att den Gud du inte tror finns visar sig
Det är en farlig bön

De största av gåvor

Min vän har gett något pengar inte kan ge
Förnöjsamhet är rikare än rikedom
Gåvor som du slösar på mig
är som babykläder till en nyfödd
som rosor i myckenhet hos de förälskade
som en förälder som vill slösa sin lön för att berika sitt barns semesterupplevelse
utan måttlighet och i det närmsta med en sorts kompensation för all förlorad tid
Du ger av kärlek, du ger av glädje som öppnar upp för möjligheter
Glimtar av evighet

Begränsade söker svar

Hur ska en elefant kunna förklara för befolkningen på ett korn
hur verkligheten ser ut? Hur kan en person ödmjuka sig så mycket så att Guds Son får tillträde?
Du verken är eller var klumpig, låt oss se dig så att vi kan tro.
Hur ska ändliga varelser kunna förstå evighet utan att få uppleva något av det?

värdighet

Vad vet vi om värdighet?
Vi barn från en köttslig värld?
När integriteten hotas och när respeten för individens gränser överträds
Då visar sig vår oförmåga till att ge frihet och att ge kärlek

Vi går våra egna ärenden i det att vi söker säkra kärlek genom att beskära frihet
Den lilla individens kärna, identitetets innersta skälver och blir osäkert
Är jag älskad?
Bryr sig någon om mig för den jag är?
Vill andra vinna något av mig?
Vill de andra relation bara för sin egen skull?
Är min röst värd något?

Det är nyttigt att mötas
Det är nyttigt att se skillnader
Det är nyttigt att växa tillsammans
Ingen är färdig och vi behöver varandra
Min Herre måste älska sin planta mycket eftersom tuktan är hård

Redan2 - Ingen av dessa följer jag

På andra sidan lovet syns pricken under i:et
som så tydligt visar var ivern finns
Vissa frias och andra fälls
De med makt har rätt att kränka
"förbättringar" som görs utan dialog eller takt
Lögner går omärkt förbi för att
som det så vackert heter lämna rum för förlåtelse
Du kan säga vad som helst utan att mena det
bara du fortsätter att undergräva din egen trovärdighet
genom att lägg till ett förlåt
"Om jag inte får vara i centrum då har jag rätt att göra vad jag vill"
Man använder fromhet som en täckmantel
Man anstränger sig blodigt för att inte ta emot ära, men njuter av att vara så duktig när man inte tar emot den.
Jag ser på mina inbilska otänkbara förebilder och tänker något bekymrat men avslappnat:
Ingen av dessa följer jag, här ser vi en riktig antiprototyp

Ord

Hellre ett som är sannt än tusen

I Herrens trädgård av evighet

Herern gick runt i sin trädgård.
Då fick han se en planta.
Den var liten och ny, spröd och såg inte mycket ut för världen.
Men Herren tyckte mycket om den lilla plantan och plantan solade sig i Guds godhet.
Så en dag bestämde Herren sig för att flytta plantan.
Utan förvarning tog han en spade och började gräva runt den. Han drog upp den och placerade den på en vagn.
Plantan var förtvivlad, allt som den kände till hade raserats, därtill kom det sig att Herren gjorde en stor ommöblering i sin trädgård så det tog många år innan plantan kom ner i jorden igen.
Plantan var rättså vissen nu, men när den kom ner i jorden igen efter 21 år så grep den nytt modtill sig och frågade Herren varför detta hade fått ske med den.
Herren svarade: "Om jag inte hade planterat om dig så hade du dött. Jag var tvungen att flytta dig ifrån de stora träden där skugga breder ut sig. Jag var tvungen att avlusa dig och skaffa dig rymlig plats. Visst är 21 år långt tid, men ur min synvinkel är det inte det. Du ska växa och spendera evigheten med mig. Tänk vad mycket du lärt dig under dessa torra och svåra år som du inte varit i jorden. Jag har alltid ömat för dig min planta."
Plantan undrade vidare varför den inte kunde ha fått en annan hemvist i trädgården. "Av goda skäl" svarade Herren,. "En epedemi av bladlös har skadat många plantor, en del av dom klarar sig aldrig. Blomma nu i frid"

Skön är du

Konungen nalkas
Böj er huvuden!
Böj er öde städer!
Den evige som handlar med oss
långt utifrån vad vi förtjänar
kommer ridande
Mysterium

Den väldige
Oberoende av tid och rum
Fruktansvärd i makt
Mild och öm
Bärandes på de som stannat
Dom som inte klarar sig
Dom som krossats
Mysterium

Inför dig du noble
Kan vi inte bestå
Inför dig du rättfärdige
sjunker vi ner
Skön är du
och alla dina vägar är mysterium

Redan innan vi träffas

Du tar alltid stor plats

Du vill bli bekräftad

Det finns bara en som kan ge verklig kvalité

Jag tycker om dig

Jag tycker om dig för den du är

Du är värd många vänner

Du är värd att bli sedd

Inom detta område blir det fel

Det finns bara en som ska äras

Jag kan inte ge gensvar på ett bra sätt

Att tycka ger fel fokus

Den bästa av somrar

Jag har börjat hitta stigar där du gått
Inte så upptrampade eller breda men fulla av nåd och tillförsikt
Löften infrias längst denna väg
Det finns rastställen för själens ro och frid
Här flödar kärlek så bördor av oförsonlighet och bundenhet faller till marken
Dödaben får liv och det vi bär med oss på resan sprids
Det är hoppfullt att vandra den med vänner i denna bästa av somrar

Ingen

Det händer hela tiden -orätter
Vem kliver fram å säger stop!
Det sker framför dina ögon
Där ska vi vara!

Motsatsen till kärlek
....................................- är inte smärta
....................................- är inte hat
....................................- är inte rädsla
det är ..........................frånvaro
känslan av ingenting
Förbjud mig inte smärtan, hatet,rädslan
Någon kommer och möter
gång på gång tills bara närvaro finns kvar

Vi är inte utelämnade åt slumpen på gatan
Vi är inneslutna i det som en gång ska råda
Där finns ingen anledning för ord och defenition

När vi går bland ruiner

Livbringarna , motsattsmakarna

När någon hatar älskar vi.

Vi inkluderar och ber in liv i det döda.

Vi tar ansvar för de som inte tar ansvar.

Allt på grund av kärleken från Sonen.

När vi går bland ruiner

Den rika fattigdomen inom

Mina planer och tankar stannar av
Här finns rum
Här finna utrymme
Här finns tid
Här finns plats för Dig, Dina planer och tankar som når högt över jorden

När ord inte finns
och öken brer ut sig
är jag ändå Din och Du min

Pappa!

Jag springer till dig min pappa
Dom är dumma
det är orättvist
Hjläp mig
Dom får inte göra så mot oss

Du leder död till liv
den hängives psykos till evigt liv
Den trasiges själ lagar du
Du fruktansvärde Gud
Värd att älska värd att frukta
Alla ska se din frälsning!
Förlåt oss våra synder
Skaffa läkedom, mura igen sprickorna
Låt ditt förlåtelse verk nå djupt inom oss
de som inte fruktar dig må stå med skam
Bryt ner fästen, håll mig
och låt mitt hjärta bada i din godhet
fläkta bort alla oros moln
Skaffa rätt, öppna vägar
för återförandet av dig
Krossad död uppstånden
så ser ditt liv ut i oss

Från död till liv

Vi har gått samma väg
Du gick den ljudligt och svårt
Jag gick den innåtvänt och nitiskt
Vi lekte med döden
Men döden blev inte vår vän
Vi har mött hat i olika former
I det religösa prydliga uppklädda
I gängets upplevelse utan hänsyn attityd
I familjens ointresse och gränslöshet
Hos oss själva för att vi inte är bättre
Vi har sökt visa dess konsekvenser
Vi har bitits och slagits
Nu lämnar jag det bakom mig
Jag kommer aldrig att gå tillbaks
Jag tror du har många vackra år framför dig
Frihet är ditt mellannamn låt ingen ta den ifrån dig
Dödsskuggan får fara
Och du får bara vara

Förändringens vind

I sin skönhet nalkas den Gode
mina ögon spejar up sej
mitt hjärta söker oavbrutet
En tid av återhämtande och uppresande
äger rum
Det tycks som om det gamla inte funnits
7-sovarna väcks, de vassa ödmjukas, de krossade läker, de självständiga söker gemenskap, de ljuma tar sin sista promenad över en sargad jord.

Spela roll åt någon

Har du någon avloppsbrun
där min besvikelse kan fara
Som en sten i magen
gnager den och plågar
Skölj bort den ner ihavet
och dra ut ploppen
Den föder bara onda aningar
och bringar död och förutnelse
Låt oss kunna ge nåd
Låt det vi gör göra skillnad
Låt oss spela någon roll

14 meter stolthet eller verkligt kors

Grupperingar av folk som vill samma sak
Fiendens fall och den egna vägen rak

Ord och liv utan liv dock med ord
Och nu ska vi sitta vid samma bord

Trauma från förr skugga den ger
Kan vi nå fram kanske bli fler?

Kvantitativt och storslaget välde
Tills Herren sin nåd ur källan uthällde

Nu går vi till botten och slätar ej ut
Sverige till Kristus det sker akut

Låt bördor och fasor bländas i ljusets sken
Vem är väl syndfri å kan kasta sten?

Men högmod är envist och makt vill ha mer
Så jag anar att aldrig den glädjen vi ser

Behovet utav Kristus utav kors och utav kamp
Reduceras till upplevelser och "uppvisningskramp"

Nu är en ny tid, nu är försoningen här
Vill vi då älska den Herren har kär

Förr anlads podier och själv blev man hög
Man kämpade hårt för att visa att man dög

Det var svart det var vitt, demoner i vart hörn
Framgång mot tionde lovade lyckanskoncern

Nu har 20 förlupit och vi ser inte samma sekt?
All fokus på ondska och evig eld är släckt

När ska då Svensson säga som så?:
”Se hur de älskar varandra ändå!”

Önskan om ro till en vän

JAg byter agg mot nya plagg
skinande skimrande vita
De ges till mig på krita
Urtidenernas Herre som är
justerar mina begär

Här kommer vi till korta
från de eviga boningarna är vi borta
Önskar ge dig en hälsning från ljus
Som ska stanna hos dig och fylla ditt hus
Vila min kära, lita på att jag arbetar
samla hopp, plocka mod när jag nya vägar letar

I det till synes obetydliga vilar en särskilld godhet
I det till synes obetydliga finns potential
Vandrande i det som tycks vara smått
nära marken, förankrad i vardagens tankar
Tätt brevid det lilla finns det stora
Okomplicerat, vackert, äkta, innerligt
Där kan man bara vara
och nås av det största

Skövlad ligger jorden
Vi vänder stenar
En osund tillväxt
vi gräver jord
Döende är hon
vi söker svar
Vi ber om verkligt liv ifrån ditt ord

Försoningens landskap

Den som skyler över, vill inte försoning
Den som säger glöm, kan inte lära sig något nytt
Den som vill vara glad och är glad för att den vill vara glad, lever inte i sanningen
Ska vi gå till botten med problemen eller ska vi bara skrapa på ytan?
Är det förändring vi vill ha eller är vi nöjda med det som är?
Genom att ducka och blunda framstår vi inte som heliga dårar för korset utan som urblåsta tölpar för vår egen bekvämlighet.

Vi behöver karta och kompass och mycket ledning för att lyckas färdas genom försoningens landskap. Vi definierar brister så att vi kan förlåta.

rensad luft

Vad skönt det är att andas...
Kärleken uthärdar allt, den hoppas allt
kommer in i vilan som säger att allt samverkar till det bästa
sanningen segrar

Livligt

Livet går vidare med nya liv
Glatt och härligt är det som finns men inte syns

Smärtan

JAg vill fly
jag vill dö
Vem är jag att göra detta
Tusentals skakar på huvudet
Naturlagarna skakar dom med
JAg är fängslad innan dom
JAg kan inte jämföra eller kalkylera
Öppet ligger mina sår
Jag kan inte lägga något till rätta
kanske kan min själ bli avväpnad?
Vilja och ovilja drar i mig
Jag ser fram emot himmelriket

Hatet

En mänsklig önskan om urskillningslös rättvisa
Hammare som slår ner orätten, utrotar mörket och manglar ner alla fästen som säger sig stå för sanningen men som ljuger.
Slungas ut i ett okontrollerat hat med okonstruktiva tankar om hämnd.
Analyserar och kräver straff
Minns och manar till ondska
Men kraften är begränsad och hatet griper tag i ens själ
Nu spelar jag plötsligt på fel planhalva!
Vad är mitt syfte vad är mitt mål??
Min makt står i att inte döma och att gå vidare, och att lita på en Gud som dömer rätt.

Banbrytare, visdomsälskande förebilder och bröder

Stefanos jag undrar vad som gjorde att du kunde möta stenkastarna med orden "förlåt dom denna handlig, räkna dem inte det till ondo"?
David varför övergav du din första kärlek och började räkna din egen styka och makt? Du är en verklig förebild i mycket, men vad gjorde att du trampade snett?
Petrus kan du berätta för mig om hur bedrägligt männsikohjärtat är, hur förlät du dig själv?

Var vi befinner oss

I skyttegravarna för kärlekens och sanningens skull
I ingemansland där allierade i båda läger skjuter skarpt
Bomber och granater duggar tätt

Min vän är min och jag är hans
den fred som råder är någon annanstans
I hjärtat ger den mod
Den viskar Gud är god

Men livets vind och fiendens list
Tog allt kärt och tryggt ifrån mig
Nu tynger jag ingen mer med skuld

ig

Förlåten rämnar mitt itu - härligheten frigörs
Så är det också med oss när vi förlåter oss själva och andra
mod att vika tillbaka, Fria den som plågat
mod att bli kvar, Frigöra egna känslor
Att vara mjuk, där landet ligger öde
Där hårdhet och iskyla biter sig fast
Mod att be om under, lösa tanken som varit bunden
Mod att ta ansvar, och inte missa målet
mod att lita blint, och Tåla tidens lopp

Frånvaro- inte här inte nu

Var i vårt land finns det rum för djupaste saknad?
Var i vårt hem kan man finna tröst för det som rör sig bortom vårt förstånd?
Klagosånger, jämmer och ve finns i stillhet, men hörs sällan
Insvepta i mörka mantlar runt själens trötta natt

Detta är helvetet - frånvaro, omöjlighet att relatera, utestängda
Jag ser det i mina vänners ögon -avsaknad,
ledsamhet, sorg, apatiska drag av nedstämdhet
Jag finns där, jag ser det
Det finns inga ord som passar
Den tyngda ledsamheten är sig själv nog

Menningslöshet sveper in med full kraft
Över det vackra, som går förbi

Vi kan gräva ner oss i våra käras död
begrava oss själva i vår egen bedrövelse
Äts sakta upp av oro som av maskar
Lägga sten på bördan och aldrig ta oss ur
Livet når oss inte så lätt, barnens skratt sollas bort
Eller plockas minnen fram på näthinnans vägg
och hör plötsligt fåglarnas hoppfulla kvitter

Jag ser det i mina vänners ögon - avsaknad,
ledsamhet, sorg apatiska drag av nedstämdhet
Jag finns där, jag ser det
Sanning och svar tycks inte gå att finna
inte här inte nu

Grymt

Straffdomar uppstår när Herren tar bort sin skyddande hand
Herren vill alla människors bästa och Han har sin skyddande hand över staden in i det längsta
Men synderna och överträddelserna bränner så att Herrens hand lider
När/om handen avlägsnas så försvinner beskyddet
Det Herren förväntar sig av oss är att vi efter hans defenitioner undviker synd och ger uttryck för Hans defenitioner. Vi gör det tydligt och med skärpa för att befolkningen ska ta varning och frukta den Högste.
Skulle han som är hela jordens domare icke göra vad rätt är?

Förlåtelsens makt

Inte står vi maktlösa mot hatet!
Men frågan är vad som händer när jag förlåter?
Hjärtat mjuknar när jag avsäger mig min rätt
Nåden ökar, kärleken tilltar
Det kostar och förlöser
Empati, integritet, förståelse och ödmjukhet kan bli frukter
Det är inte talan om flykt eller att skjuta upp problem
Ta ut mattan istället för att sopa in skräp under den
Då kan det bli verkligt fräscht
Om jag avsäger mig rätten gång på gång
Begäret om hämnd är inte längre gäst
mörker och monster från förr möts
bödeln går på semester, rätten får gå
Tankarna lättar, nya perspektiv öppnas,
innlevelse & lyhördhet gör följe med mildhet & mod att ta det lungt
Utrymme för friskhet i det mentala
Tillit till Gud och Hans domar

Kärl ek

Kämpar väckas ... "vakna du stora tå"
Arme av trohet och äkthet
Ömhet och nit
Småfolk som är trogna i smått för jättarna till klarhet
De tunga av vikt sover länge och gott
Men de attraheras och störs utav ljuset
Dess orubblighet och egg skär genom allt tjuvtjockt
Till lydnad och frihet från att slava under sig själva
Till återkommande omvändelse och orubblig tro
som kineserna säger: det största är inte att undvika att falla
utan att resa sig på en gång, gång på gång

Vem för till vad?
Vem beskyddar?
Nå det är tydligt att vi kommer till korta
Kraften tränger igenom trasiga kärl
Kärl ek

Någonstans mellan liv och död

Tjuvtjockt
Utelämnade
Perfererad
Stängda dörrar
Ensamhet
Frustration
Intensiv vrede
Omvändande
Uppbrott
Omvälvande
Återvändande
Mötande
Ambivalens
Stärkt
Funnen
Hoppfullhet
Innerlig värme
Tillförsikt

De tre i landet

Gud bor inte i det storslagna,
väckelsekampanjers manifestationer drar förbi
i skrålande ilfart, inget lämnas kvar
Hanna och Simeon hade ro
Det var vånda och väntan till ålderns höst
men de möte sin konung och fick en ljuvlig tröst

Om någon säger: "seger, eld och boom!"
vrålar högt, skaffar rykte och helar skaror -
Finns det täckning?
Är det fridfullt?
Finns det möjlighet att ifrågasätta?
Löfterna gäller barnen
Och Herren gläds över de stilla i landet

Hanok är så skön i det att han prövas i och är trogen i allt
Abraham litade på orden från den evige trots det omöjliga
David levde nära den gode i början av sitt liv
En ed gavs om ett rike och ett talrikt folk
Finns det folket här?
Är vi med bland dom?
Löfterna gäller Sonen
Och Herren lyssnar till de trogna i landet

Ingen har visat den här vägen som du Jesus
Du valde bort din egen vilja och tjänade oss med den största kärlek
Löfterna gäller alla
Och Herren gråter med de förlåtande i landet

8år 8 veckor

Tiden rinner ner i små fåror
pårlande längsmed rundade stenar och gröngult gräs
Den som inte stannar upp
och bemödar sig med att se dess skönhet
märker först av dånet i de stora floderna
På väg till den stora oceanen- till de okända djupen

En 5 åring vid kvällsmålet funderar kring andaktslivet:
"Tänk om man var tvungen att dyka i havet när man skulle be... ja tänk om"

En 2 månaders liten individ gör en upptäckt när
hon sträcker ut handen mot det varma mjuka väggbelysnings skenet:
-Man kan inte fånga ljuset.

Vi har mycket att lära

Evig

'Я поставил завет с избранным Моим, клялся Давиду, рабу Моему:

JAg har fått blogg

JAg gick till doktorn och berätta som det var. "Jag har fått blogg!"
Åhhh det låter allvarligt sa doktorn och skicka en remiss till psykologen.
Roligare än så var det inte.

En gammal mans tillbortakommande

Man blir äldre. Barnen har undervisat mig i hur orden fin och snygg har fått nya innebörder.
För mig var det i alla fall en ny upptäckt att dessa två inte betyder samma sak.
Snygg har med coolhet att göra. Medans fin är ja bara fin.
Man kan vara snygg utan att vara fin och vice versa.
På frågan om jag är snygg blev svaret: ja både snygg och fin.
Det är intressant med en ny generation som växer upp, erövrar och använder språket annorlunda. Lite förvirrad blir jag dock - jag är väl ändå inte cool???

Förändring

Tiden är knapp
Låt det vi gör vara vesäntligt

O

Jag möter dom överallt kantiga, fluffiga, långa och krispiga
Svarta med blåprickar på, hårda och slippriga
Trampande, fördömande och pårlande längst med bäcken

Jag vill att alla mina ska vara knivskarpa
Fulla av nit och sälta
Matade med rikedomar
trivialiteter och ovesäntligheter må fara
Det är min förhoppning
På denna plats och för evigt

Å för all del vill de ut å leka vid vägkanten
eller kanske klättra upp för en gammal ek för att blicka ut över vidderna
Ge ljus för någon passerande en kall höstkväll
eller bringa fred bland tvistande nästgårds

Ord vart jag är
Ord vart jag hör
Vi borde vårda dom
Vi borde le