Herern gick runt i sin trädgård.
Då fick han se en planta.
Den var liten och ny, spröd och såg inte mycket ut för världen.
Men Herren tyckte mycket om den lilla plantan och plantan solade sig i Guds godhet.
Så en dag bestämde Herren sig för att flytta plantan.
Utan förvarning tog han en spade och började gräva runt den. Han drog upp den och placerade den på en vagn.
Plantan var förtvivlad, allt som den kände till hade raserats, därtill kom det sig att Herren gjorde en stor ommöblering i sin trädgård så det tog många år innan plantan kom ner i jorden igen.
Plantan var rättså vissen nu, men när den kom ner i jorden igen efter 21 år så grep den nytt modtill sig och frågade Herren varför detta hade fått ske med den.
Herren svarade: "Om jag inte hade planterat om dig så hade du dött. Jag var tvungen att flytta dig ifrån de stora träden där skugga breder ut sig. Jag var tvungen att avlusa dig och skaffa dig rymlig plats. Visst är 21 år långt tid, men ur min synvinkel är det inte det. Du ska växa och spendera evigheten med mig. Tänk vad mycket du lärt dig under dessa torra och svåra år som du inte varit i jorden. Jag har alltid ömat för dig min planta."
Plantan undrade vidare varför den inte kunde ha fått en annan hemvist i trädgården. "Av goda skäl" svarade Herren,. "En epedemi av bladlös har skadat många plantor, en del av dom klarar sig aldrig. Blomma nu i frid"