Koaset skrålar
förädarens sluga läppar sprider förtal
Symbalerna ljuder starkt
bärande på hat
förljugen bitterhet
tillhörande denna tidens makter
Skymd flamma rotad i ytlighet
följer för att mota
går i omogen tystnad
inför vredsdomen
Men om jag knyter upp
Om jag låter gå
Om mitt öga möter det mörka ögat med ljus
Om min hand svara nävarna med öppna flator
Om jag ger tid och väntar
Kanske finns det hopp
Sorgmantel
