Mötet

Vi litar på känslan
Sa den flyktige
Vi tror på vetenskapen
Sa de vise av vår tidsålder
Det måste finnas ord som är bestående
Något som når bortom
Som inte hastar med givna svar
Evigt
De inristade i uråldriga stentavlor var inte nog

Viskande i vindenssus
Smekande och stark av en främmande makt
En mäktig röst som kom benen att skaka
Tankarna att blekna
I öppendager låg mitt liv
Utan försvar och urskuldande
Tryggt och skrämmande

Vi litar på de vi har nära
Men om de går
Vi litar på oss själva
men om jaget sviker
Vi litar på vår vän
Men om denne utnyttjar
I livet ryms så mycket
De levande som svepte in över mig
Vill jag möta igen