Rättvisan kommer
Herren är god
Hans långmod ger utrymme, val
Längtan och vilja
Fyller Hans rymd
Han leder vårt hjärta från kval
I mörkaste tider
När lögn smyger in
Och leder bort många från tron
Vi vakar och be
Och söker Ditt ord
Du kommer och stillar oron
För Du som är sanning
Och leder till liv
Förvaltar vi livsdagen ut
Ge oss själar
Som brinner med nit
före Ditt konungsliga avslut
torsdag 16 december 2010
onsdag 15 december 2010
Det finns hopp
Å så plötsligt kom ljus
En samling av sprudlande samhörighet och endräkt
Sådant vi inte sett eller hört
Inte här
Inte nu
Men Du bjöd
Och det stod där
I lagom mått
vackert och sakligt
Kristallklart och tålligt
De tomma kärlen kom till bruk
Den evige sa
Och de blev till
För er som färdas i mörkret:
Det finns hopp
För er som piskas av isande kyla ändan in på benen
Vet att jorden står inför ett ägarbyte
Betryckta ska åter jubla
Fattiga finna framkomlig väg
Se nu hörs det också på vårt språk
En samling av sprudlande samhörighet och endräkt
Sådant vi inte sett eller hört
Inte här
Inte nu
Men Du bjöd
Och det stod där
I lagom mått
vackert och sakligt
Kristallklart och tålligt
De tomma kärlen kom till bruk
Den evige sa
Och de blev till
För er som färdas i mörkret:
Det finns hopp
För er som piskas av isande kyla ändan in på benen
Vet att jorden står inför ett ägarbyte
Betryckta ska åter jubla
Fattiga finna framkomlig väg
Se nu hörs det också på vårt språk
måndag 6 december 2010
Någon
Någon tar hand om det, någon får tar täten
Och när inte någon kliver fram
Glider ansvaret mellan både stolar och fingrar
Skulden faller men inte ner till marken
Nej, de som skulle stått, står skyldiga
De säger sig tro och vara dugliga
Men i sin feghet slingrar de sig ner i sina hålor av konformitet
De är inte längre betrodda även om deras ord må vara rätt
De blir till agnar, för själva livet vittnar mot dem
Privat kristendomen där var och en blir salig på sin egen tro
ger en tom bismak, gapande masker och staket mot en förlorad värld
Och när inte någon kliver fram
Glider ansvaret mellan både stolar och fingrar
Skulden faller men inte ner till marken
Nej, de som skulle stått, står skyldiga
De säger sig tro och vara dugliga
Men i sin feghet slingrar de sig ner i sina hålor av konformitet
De är inte längre betrodda även om deras ord må vara rätt
De blir till agnar, för själva livet vittnar mot dem
Privat kristendomen där var och en blir salig på sin egen tro
ger en tom bismak, gapande masker och staket mot en förlorad värld
söndag 5 december 2010
För vilken ondskas skull?
Den flyktige tror sig slippa slipprig väg
Men finner aldrig bergfast mark under fötterna
Ansvarslösa baktalare reser sig för att gadda sig samman mot Herrens kärl
Ondsint rastlöst vässar de försåt och ligger väsande på lur
Men den rättfärdige viker inte av utan går sin givna bana rakt fram
Vi håller själva i vårt sinne, vår uppmärksamhet styr vårt inre
Den som tillåter lojhet, falnar och faller i vana och inrutat människobud
För vilken ondskas skull låter du negligera Skaparen? Han som är högt lovad i evighet
En godhet så god att vi inte kan förstå,
mer än att ana att det finns så oerhört mycket mer än det vi ser
Men finner aldrig bergfast mark under fötterna
Ansvarslösa baktalare reser sig för att gadda sig samman mot Herrens kärl
Ondsint rastlöst vässar de försåt och ligger väsande på lur
Men den rättfärdige viker inte av utan går sin givna bana rakt fram
Vi håller själva i vårt sinne, vår uppmärksamhet styr vårt inre
Den som tillåter lojhet, falnar och faller i vana och inrutat människobud
För vilken ondskas skull låter du negligera Skaparen? Han som är högt lovad i evighet
En godhet så god att vi inte kan förstå,
mer än att ana att det finns så oerhört mycket mer än det vi ser
De lyckade misslyckandena
De som bor vid havet kan man avundas
Över de som var morgon ser solen gå upp över stilla vattendrag må vi tråna
Men jag får vakna med Dina rådslut och fylla mitt inre med Ord från den Högste
Längtan och glädje är inte långt borta från den som får avsäga sig sitt eget och gå in i förut beredda gärningar
Morgon efter morgon visar Du din makt
Även om striden tilltar finner Ditt eviga förbund väg
När man lever för Dig kan man inte misslyckas
Alla nedlåtandena leder till korset och all upphöjelse till Din ära
De lyckade misslyckandena fyller funktion och försöken leder till ett fördjupat sökande i stillhet. Du är nära för att i Din fullhet bli allt i alla
Den dag vi vaknar i kaos och inte kan tro, också då vet vi att det inte handlar om oss, utan om Dig – som redan har dött och utgivit Dig själv för all framtid, i Dina sår är vi helade
Över de som var morgon ser solen gå upp över stilla vattendrag må vi tråna
Men jag får vakna med Dina rådslut och fylla mitt inre med Ord från den Högste
Längtan och glädje är inte långt borta från den som får avsäga sig sitt eget och gå in i förut beredda gärningar
Morgon efter morgon visar Du din makt
Även om striden tilltar finner Ditt eviga förbund väg
När man lever för Dig kan man inte misslyckas
Alla nedlåtandena leder till korset och all upphöjelse till Din ära
De lyckade misslyckandena fyller funktion och försöken leder till ett fördjupat sökande i stillhet. Du är nära för att i Din fullhet bli allt i alla
Den dag vi vaknar i kaos och inte kan tro, också då vet vi att det inte handlar om oss, utan om Dig – som redan har dött och utgivit Dig själv för all framtid, i Dina sår är vi helade
söndag 24 oktober 2010
Evige, mitt lov och pris går till Dig
Du är värd allt, allt går tillbaks till Dig
Som strålarna från solen, som vattnets rörelse
Som vindens och vågornas brus
Sammanflätade med omtanke och längtan
För det som kommer och det som är och var
Allt till för Dig
Tänk att jag kan få stämma in i detta storslagna
Att välsigna den välbehaglige är behagligt
och har sin plats i livets alla skiftningar
Se hur jorden lider
Se smärtan i mitt bröst
Men vad kan hindra det den Evige
Du är värd allt, allt går tillbaks till Dig
Som strålarna från solen, som vattnets rörelse
Som vindens och vågornas brus
Sammanflätade med omtanke och längtan
För det som kommer och det som är och var
Allt till för Dig
Tänk att jag kan få stämma in i detta storslagna
Att välsigna den välbehaglige är behagligt
och har sin plats i livets alla skiftningar
Se hur jorden lider
Se smärtan i mitt bröst
Men vad kan hindra det den Evige
söndag 25 juli 2010
söndag 7 februari 2010
Tron på Herren växer i denna mörka mylla
Ljuset kommer åter vi ska få Herren hylla!
Tycks svårt att greppa ved sker och händer näst
Men ack min arma själ, du vet det ska bli fest
Mitt i mörkret jag glömde -Vi får det göra redan nu
För Hans nåd som sträcker sig längre ..vad vet jag å du?
Jag önskar så jag kunde stå stark och säga "tro!"
Men allt vad Herren begär att sitta still i ro
Förmår inte plita ner vad allt omkring som sker
Söker öppna mig för Gud och höra hur Herren ber
Ljuset kommer åter vi ska få Herren hylla!
Tycks svårt att greppa ved sker och händer näst
Men ack min arma själ, du vet det ska bli fest
Mitt i mörkret jag glömde -Vi får det göra redan nu
För Hans nåd som sträcker sig längre ..vad vet jag å du?
Jag önskar så jag kunde stå stark och säga "tro!"
Men allt vad Herren begär att sitta still i ro
Förmår inte plita ner vad allt omkring som sker
Söker öppna mig för Gud och höra hur Herren ber
onsdag 13 januari 2010
måndag 4 januari 2010
Matematisk formell
Herren vill frälsa - ja
Herren måste frälsa - nej
Vi vill lyda- nej
Vi måste lyda - ja
= Resten är upp till Herren
Herren måste frälsa - nej
Vi vill lyda- nej
Vi måste lyda - ja
= Resten är upp till Herren
Misströsta inte
Världens pelare skälver
Dammet brer ut sig
Människor drar omkring på skakiga ben
Siare alltmer desperata efter "komfortioner"
avgudsmakare ivrigt sysselsatta med att vagga in folket i trygghets löften
Förödelse och koas drar allt närmare
Den egna förträffligheten tycks inte längre hjälpa
Rådlösheten når långt in i Kyrkan
Där mitt i allt detta kompakta mörker
står Sion - den vackra, orubligt, den lilla trogna återstoden
Omhuldad av Guds löften
Dess ljus lyser starkt - inget mörker vågar komma nära
Sions invånare är orädda inför det lidande som varje efterföljare har framför sig
Inväntande sin storhetstid, tillsammans med den ständigt närvarande uthärdar de frånvaron av det kommande kungariket
Dammet brer ut sig
Människor drar omkring på skakiga ben
Siare alltmer desperata efter "komfortioner"
avgudsmakare ivrigt sysselsatta med att vagga in folket i trygghets löften
Förödelse och koas drar allt närmare
Den egna förträffligheten tycks inte längre hjälpa
Rådlösheten når långt in i Kyrkan
Där mitt i allt detta kompakta mörker
står Sion - den vackra, orubligt, den lilla trogna återstoden
Omhuldad av Guds löften
Dess ljus lyser starkt - inget mörker vågar komma nära
Sions invånare är orädda inför det lidande som varje efterföljare har framför sig
Inväntande sin storhetstid, tillsammans med den ständigt närvarande uthärdar de frånvaron av det kommande kungariket
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)