Den flyktige tror sig slippa slipprig väg
Men finner aldrig bergfast mark under fötterna
Ansvarslösa baktalare reser sig för att gadda sig samman mot Herrens kärl
Ondsint rastlöst vässar de försåt och ligger väsande på lur
Men den rättfärdige viker inte av utan går sin givna bana rakt fram
Vi håller själva i vårt sinne, vår uppmärksamhet styr vårt inre
Den som tillåter lojhet, falnar och faller i vana och inrutat människobud
För vilken ondskas skull låter du negligera Skaparen? Han som är högt lovad i evighet
En godhet så god att vi inte kan förstå,
mer än att ana att det finns så oerhört mycket mer än det vi ser
Sorgmantel
