Världens pelare skälver
Dammet brer ut sig
Människor drar omkring på skakiga ben
Siare alltmer desperata efter "komfortioner"
avgudsmakare ivrigt sysselsatta med att vagga in folket i trygghets löften
Förödelse och koas drar allt närmare
Den egna förträffligheten tycks inte längre hjälpa
Rådlösheten når långt in i Kyrkan
Där mitt i allt detta kompakta mörker
står Sion - den vackra, orubligt, den lilla trogna återstoden
Omhuldad av Guds löften
Dess ljus lyser starkt - inget mörker vågar komma nära
Sions invånare är orädda inför det lidande som varje efterföljare har framför sig
Inväntande sin storhetstid, tillsammans med den ständigt närvarande uthärdar de frånvaron av det kommande kungariket
Sorgmantel
