Någon

Någon tar hand om det, någon får tar täten
Och när inte någon kliver fram
Glider ansvaret mellan både stolar och fingrar
Skulden faller men inte ner till marken
Nej, de som skulle stått, står skyldiga
De säger sig tro och vara dugliga
Men i sin feghet slingrar de sig ner i sina hålor av konformitet
De är inte längre betrodda även om deras ord må vara rätt
De blir till agnar, för själva livet vittnar mot dem
Privat kristendomen där var och en blir salig på sin egen tro
ger en tom bismak, gapande masker och staket mot en förlorad värld