Rättvisan kommer

Rättvisan kommer
Herren är god
Hans långmod ger utrymme, val

Längtan och vilja
Fyller Hans rymd
Han leder vårt hjärta från kval

I mörkaste tider
När lögn smyger in
Och leder bort många från tron

Vi vakar och be
Och söker Ditt ord
Du kommer och stillar oron

För Du som är sanning
Och leder till liv
Förvaltar vi livsdagen ut

Ge oss själar
Som brinner med nit
före Ditt konungsliga avslut

Det finns hopp

Å så plötsligt kom ljus
En samling av sprudlande samhörighet och endräkt
Sådant vi inte sett eller hört
Inte här
Inte nu
Men Du bjöd
Och det stod där
I lagom mått
vackert och sakligt
Kristallklart och tålligt
De tomma kärlen kom till bruk
Den evige sa
Och de blev till

För er som färdas i mörkret:
Det finns hopp
För er som piskas av isande kyla ändan in på benen
Vet att jorden står inför ett ägarbyte
Betryckta ska åter jubla
Fattiga finna framkomlig väg
Se nu hörs det också på vårt språk

Någon

Någon tar hand om det, någon får tar täten
Och när inte någon kliver fram
Glider ansvaret mellan både stolar och fingrar
Skulden faller men inte ner till marken
Nej, de som skulle stått, står skyldiga
De säger sig tro och vara dugliga
Men i sin feghet slingrar de sig ner i sina hålor av konformitet
De är inte längre betrodda även om deras ord må vara rätt
De blir till agnar, för själva livet vittnar mot dem
Privat kristendomen där var och en blir salig på sin egen tro
ger en tom bismak, gapande masker och staket mot en förlorad värld

För vilken ondskas skull?

Den flyktige tror sig slippa slipprig väg
Men finner aldrig bergfast mark under fötterna
Ansvarslösa baktalare reser sig för att gadda sig samman mot Herrens kärl
Ondsint rastlöst vässar de försåt och ligger väsande på lur
Men den rättfärdige viker inte av utan går sin givna bana rakt fram
Vi håller själva i vårt sinne, vår uppmärksamhet styr vårt inre
Den som tillåter lojhet, falnar och faller i vana och inrutat människobud
För vilken ondskas skull låter du negligera Skaparen? Han som är högt lovad i evighet
En godhet så god att vi inte kan förstå,
mer än att ana att det finns så oerhört mycket mer än det vi ser

De lyckade misslyckandena

De som bor vid havet kan man avundas
Över de som var morgon ser solen gå upp över stilla vattendrag må vi tråna
Men jag får vakna med Dina rådslut och fylla mitt inre med Ord från den Högste
Längtan och glädje är inte långt borta från den som får avsäga sig sitt eget och gå in i förut beredda gärningar
Morgon efter morgon visar Du din makt
Även om striden tilltar finner Ditt eviga förbund väg
När man lever för Dig kan man inte misslyckas
Alla nedlåtandena leder till korset och all upphöjelse till Din ära
De lyckade misslyckandena fyller funktion och försöken leder till ett fördjupat sökande i stillhet. Du är nära för att i Din fullhet bli allt i alla
Den dag vi vaknar i kaos och inte kan tro, också då vet vi att det inte handlar om oss, utan om Dig – som redan har dött och utgivit Dig själv för all framtid, i Dina sår är vi helade