Ankomst

Du kom till oss
Gav oss det dyrbaraste Du hade
Visade oss den största kärlek
Öppnade vägen och örat för oss var och en
Detta är mer än kunskap, mer än religon
Immanuel, gemenskap med ´Du är´
Låt Din rätt strömma ner över detta land i dessa dagar!

Låta över

Den tid som pårlat ner för klippiga branter i sprudlande bäckar utan möjlighet att samlas upp eller fördämmas, som ohämmat, oavbrutligen skyndsamt söker väg genom terrängen. Överlåten kan jag följa med eller streta emot naturlagarna i desperata försök till fäste. Men hur ska jag kunna ge mig helt åt lera och sten, någon fastpunkt måste finnas? Rännilen gräver sig allt djupare, flyter snabbare i större ansamlingar, ut till den stora väldiga framtid av möjligheter – förunderligt skrämmande hav. Horisonten tycks aldrig möta denna enorma yta. Kanske värt att ge sig åt detta större!

Konvertit

Fred är inte att böja sig för andra
Att godkänna det som inte är sannt
Det kan bara råda äkta fred där kärlek och trohet bor

Fred är att tjäna och ge utan baktanke
Att acceptera alla men vilja det bästa
Det kan bara råda där ödmjukhet slagit rot

Det finns en sanning, den finns en evig person
Hos denne kärlek & frihet, men ingen fördömelse vilar
Tiden går mot sitt slut och vi har inte något att förlora
Närma dig din broder, men var sann

En smärre revolution

Lidandet runt mig är till för att härlighetens Herre
ska förhärliga sig!

Det oundvikliga outhärdliga uppstannandet

En samling väntande
i trapphuset packade de står
Tiden sniglar fram för de 40
och institutionens kala väggar rår

De rör sig besvärat
och flyttar ögonen i sidled
avlastar benen, rätar på ryggen
medan tankarna famlar efter fred

Allt mer obekvämt, det som började så lungt
Flakande med blicken, söker någon fixpunkt

Kan inte fly, ska ha den sprutan
försöker lugna sig själv, förmår inte rör sig ur rutan

En tanke börjar gro
tänk om desa kunde tro
Om jag får göra tjänst
Vore det Herrens förtjänst
Se- kopparormen i öknen
När ni sanningen söken

Om jag fingo bli Kristus brev
och alla tvivel om mening fördrev
Om Härlighetens Herre funne mark
Så att den Helige i Israel synes stark
Så är församlingen tänkt
Det gammla är för evigt dränkt

Förändring

Dessa självgoda, självtillräckliga
Aktade i sina egna ögon så till den grad
att de tar emot tillbedjan av andra
Att be för dessa är som att elda för kråkorna

Kila in verklighet
Slå fast realitet
Så sanning min Gud
Låt Din rätt spira
Och låt Din heliga värme tina upp det bottenfrusna
och det hårda i våra hjärtan

Än

Vi ser inte tiden
Vi ser inte gåvan
perspektiv som att våra val skulle spela roll

Var inte som djuren
aningslöst väntande på slutet
Var inte som andra
deltagande i denna väldsbild av meningslös relativism
Var inte enbart själslig
med det yttre som motivation och trygghet

Än finns det möjlighet
Än finns det tid att vända sig om, öppna hjärtat och tro
Än kan du välja att rikta in dig på platsen, där ingen ensamhet finns mer

Slagna ligger dina barn, av den lilla återstoden
Finns det då inget hopp?
Finns det då ingen framtid kvar?
Alla dessa blinda som lever för stunden
Var kan den Evige finna ro?
Allt stannar upp
Men den flyktige flyr
Den girige samlar
Den vrede vredgas

Allt ligger i öppen dager
Några tror sig kunna skyla sig
Någon springer i panik

Du når djupare än någon någonsin kunnat
Du tar upp mig och tröstar mig
viskar sanningen om verklighetens förgänglighet och eviga mål

Små riken i hans namn
Vi blockerar själva Guds möjlighet att få makt med oss
Kommer aldrig så pass nära att Gudsfruktan kan slå rot

Eftersom det är strukturer av otro som vi befinner oss i
Så måste våra ord vara vassa och våra liv allt igenom sanna
De många orden är skydd för rådande tillstånd
Jag erkänner min synd
Jag erkänner mitt behov av dig Israels Helige
Vi lämnar oss själva ingen vila förrän du har fått makt med oss!

Ont och kallt
mörkret tättnar
någon förtröstansfull trotsar
och bidar sin tid

Tiden är inne
Din bror är här
Utan omsvepningar och framskjutande
Du ska få det jag aldrig fått

Stigen snävar av
få har gått här
Den blir alltmer krokig
mödosamt
Inte hopplös eller menningslöst
utan med det djupaste allvar
för att borra in i det som bara ytligt ögnats
tyngre nu, men ändå
sökande med skärpa

Tomma vidder där jag böjs ner ensam i myren
Tystnad

Du leder mig bort till träskmarkerna
Till det ordlösa gungflyt

Där frustration och ångestdimma ligger täta
Där stegen är osäkra och farliga
Allt för att hitta fast mark under fötterna
För att finna klippan som består

Vishetens begynnelse

Den som glömmer Dig är utan hopp
Den Du går förbi är för evigt ensam

Ta av slöjan

Så ljuvligt det tycks att rökelsen flödar
de dubbla ansiktena
de mörka ögonen
Skådespelet sätts igång med en
återkommande sång
Ord i graven
gruvligt skränande
du kan stiga i graderna å så förtjäna din givna plats få en egen dräkt och instruktioner i det nya som är urgammalt dött

Vidgat utrymme

Här är det menningen att jag ska vara
Du har gett mig ro på alla sidor
Mitt i striden och alla egna tillkortakommanden
Bortom mitt eget, bortom mina egna låsta tankar
Allt är inte perfekt eller rättvist
och nöjd lär vi heller aldrig bli
Men här finns plats för det som du vill

Vi kan inte finnas oss i detta

Ditt är riket.... var då?

Din är makten? I Swea rike?

Intag din plats min Konung

Vi längtar och väntar på Dig

min rygg får bli din spång

Utgjutna?

Det himmelska möter jorden.
Jorden vill genast binda det himmelska.
Söka återupprepa, återuppliva det behagliga
Man söker bland minnen
en hunger efter känslor/ händelser från förr
Det stänger för nytt liv
begränsar hjärtats förväntningar
Portar Guds perspektiv

Stilla, utgjutna, undrande, väntande...
Den "religösa kickarnas skola" undrar
Vad finns det i detta för mig?

Även med texter som denna söker man definiera,
göra läror, kontrollera med ord

Den Helige låter sig inte ägas eller styras
Den Evige är fullt ut mäktig och outtömlig på visdom
Men kräsen för sanningen

Se Guds lamm!
Så annorlunda
Ingen människa oberoende på skolning, kunskap eller meriter, ska kunna säga:
"Vad var det jag sa".

Vi fortsätter famla i försök att lära känna Dig


Huvudbry för de självsäkra och de självutnämnda

Kval i sin sal

Dom ligger i kval
och har inget val
Fasor sprids i deras sal

Deras synder springer i kapp
Tiden är knapp
ur denna teologiska skabb

Min panna är hård
Finns i en annan gård
Där får vi vår vård

Vem kommer på skam?
som är i Guds lamm
från Jessi stam

Ur hans röst
får vi tröst
Han kommer först

Alla tror

Alla männsikor tror
Alla tror på något förutom de som tar sitt liv.....
Från att lita på rutiner, tider och företelser, till att lita på människor, sammanhang, gemenskaper och ev. Gud. Ord är vertygen med vilka vi förmedlar vilka vi är och var vi har gemenskap. Vi handlar och pratar utifrån vad vi tror. Det är inte så svårt att se att samstämmighet ger förtoende och ökad grogrund för vidare relation och fördjupning.
Samtidigt är det omöjligt för det som inte är 100% sannt att utröna vad som är äkta.
Vi behöver bli verse om vår egen iblad bristfällighet att tolka. I Biben läser vi att Gud har gettt oss av sin Ande - sanningens ande. Den enda verkligt sanna hjälpen att leva rena liv i en smutsig värld.

Det kommer mer inom detta område......

Vilse

Går du vilse min vän?
I den stad ditt alla vägar leder
Vi hoppas du finner det du letar efter
Din hägnad rämnar och än finns det tid att vända om hemmåt
och bygga upp det som raserats
Hjorden söker nytt bete
stigar som leder till den Gode herden
Må du vara rak i det du gör
uppriktig och ärlig
så att fåren kan fatta rätt beslut

Ljuset kommer och det blir synligt

DEt ligger en evighet och gror i ditt hjärta
Den kan inte väljas bort eller förintas
vårda den och se din dag i dess ljus
för att livet i dess fullhet må spira

Det finns två stycken sorters enhet
Babels enhet och Guds enhet

Trosrörelsens dom kommer att bli till välsignelse - det leder oss närmare Gud.
Kriserna som kommer är av godo. Prisa Herren för Hans gudomliga plan. Herren är god!

Be -

- möta
- möda
- vittna
- fria
- nåda
- hålla
- rika
- vara
- tjäna
- stå

Leker Gud med liv
Leker Gud med ord
Manipulerar aborterar söker mästra

Vindpust

Ett flyktigt släkte söker snabba lösningar

Omöjliga ting

Vi står inför en avgrund och jag vet bara en som kan överbrygga det djup av oförsonilig ondska som skriar högt i höjden
Förbarma Dig
Låt mitt hjärta vara ståndaktigt
Utan Din värme, Din rika nåd, når vi aldrig fram
Vi står och väntar, låt oss inte knota inför undret som väntar - en evighet i vår Väns stora kärlek
Herre, ska du finna tro?
Något som behagar Dig?
Förbarma Dig över mig! Låt mitt liv präglas av Ditt kors, om jag än skulle bli plundrad, lytt och föraktad
Är det inte det vi ber om - omöjliga ting
Du som har skapat och röjt väg, hör för Ditt namns skull
För Dig är mitt liv en fjuttig bris och min samtid en liten akt på en lokal teaterscén
Vi riktar oss mot Dig
Låt brisen och akten vara vackra inför Ditt ansikte

Ordet som kom många att förstummas

Ett ord och massorna stelnar
Ett ord och blickarna späras upp
Ett ord och fienden mobiliserar
Ett ord och hatet får utlopp

Ett namn och stormen stillas
Ett namn och ron brer ut sig
Ett namn och allt blir frid

Funnen

Någon fick tag på min själ
Och nu finns det ingen återvändo
Lycklig den som attraheras av Dig
Jag blev funnen och fann stadig grund att stå
Jag kastar mig ut
i den kärlek som aldrig tar slut

En synpunkt kan alla ha
En bekännelse kostar inget
En teori av metoder
Tankestrukturer av lösningar
Låt oss göra ett bål
och leva i sanningen

Vi vill ha väckelse
Ja det det stämmer
Vi vill verkligen ha väckelse......
på vårt eget sätt

nöden står för dörren
Det är vist att öppna

Gästande grönbete
våren skyndar med solen
för tinande och läkedom