Stigen snävar av
få har gått här
Den blir alltmer krokig
mödosamt
Inte hopplös eller menningslöst
utan med det djupaste allvar
för att borra in i det som bara ytligt ögnats
tyngre nu, men ändå
sökande med skärpa
Tomma vidder där jag böjs ner ensam i myren
Tystnad
Du leder mig bort till träskmarkerna
Till det ordlösa gungflyt
Där frustration och ångestdimma ligger täta
Där stegen är osäkra och farliga
Allt för att hitta fast mark under fötterna
För att finna klippan som består
Sorgmantel
