Vishetens begynnelse

Den som glömmer Dig är utan hopp
Den Du går förbi är för evigt ensam

Ta av slöjan

Så ljuvligt det tycks att rökelsen flödar
de dubbla ansiktena
de mörka ögonen
Skådespelet sätts igång med en
återkommande sång
Ord i graven
gruvligt skränande
du kan stiga i graderna å så förtjäna din givna plats få en egen dräkt och instruktioner i det nya som är urgammalt dött