Jag byter inte ut dig mot något i hela världen

I din närhet rätas frågetecken ut
Där ryms inga själviska intentioner
Härligheten, sannfärdigheten & kärleken gör att alla funderingar lättar från marken som morgonens dis
Orättvisor faller ner till marken och smälter på ett ögonblick i din varma strålglans

Här skakas allt som kan skakas

portade anfäktelser blir till vederkvickelse
förtörnelser får vända tliibaks
Oumbärliga är skriften och vännerna

inannför fönstrena
Vi ser vad som borde vara
ett landskap så ljuvligt och rikt
Vi behöver lära oss att öppna och vandra
dock fastnar så ofta blicken genom rutan

Ro

Vem är rikare än den som har stor: medkänsla, medlidande och omtanke?
Vem är starkare än den som kan förlåta stora oförrätter?
Naturen ger sin skörd
Vi går omkring och plockar och fylls av en viss tillförsikt
Det finns ro att hämta hos Skaparen
Han bjuder det skapade sin frid

Jag resignerar och prisar dig
mitt i den snåriga vegitationen och
den svår balanserade tillvaron

Den stora orons tid

Relationer knakar i fogarna
Man griper efter halmstrå
Man jagar lyckan med lyckta
Man bygger högt och stort
Men den gnagande oron är kvar,
den ogynsama attityden
hindrar det bestående.
Man söker nya vägar
Man bryter upp
Byter partner och läser parapsykologi
Men oron är kvar

Längta tillsammans

När Jobs olycka tog slut?
Vad hände med Herren när han såg folkskarorna?
Var började Nehemjas resa mot murens uppbygnad?
Början till längtan, begynnelse till förändring
Det händer något där inne i våra inre
Någon drar i tåtarna så att vi kommer närmre utgångsplanen och varandra

En människa kan göra stor skillnad
Adam
Noa
Abraham
Mose
David
Jesus

behovets barn

Överslätarna, mäniskosnickrarna och småkompromissarna
Rycker på axlarna och tycker att det ser rätt bra ut med kyrkan
Om du blir granskad och förbisedd min vän
Låt dig inte fastna i deras garn av självupptagenhet
Herren är nära
Slavar, självrättfardiga mördare
Det finns inga förmildrade omständigheter för er eller någon
Vi är alla lika- behovets barn

Är jag deprimerad?
Nej men mycket trött på våra tillkortakommanden
Det borde finnas hunger och otröstlig längtan efter
Den Fullkomlige som tar bort världens synd
I vårt inre ska källor spira fram med levande vatten
Hur nära domen vågar vi gå i jakten på materiell standard
och egna skyddsmurar? Inser vi inte vårt behov av Kristus?
Frustrationen är att nöden inte gömmer sig

Ro - enkel -svalkande - skön
Lindrande lockande

kränkt

Hur avskyvärd är inte denna världen
Jag ser människor skjuta bort barn som sitter på golvet
Man föser bort dom, närmast sparkar på dom som inte kan försvara sig
Jag ser barn gråta i timmar utan att bli tröstade
Jag ser vuxna, utslitna, utan drömmar, utan hopp
Vadande i sina egna invanda mönster av kasa
Belastade utan förmåga att ändra något
Låsta i ekkorrhjulets flit och egen duglighet
Den lille lär sig kränka
Den lilla får förakt för sig och andra under sina första år
Vi är rika i detta land, men bara när det gäller mamon
Dom med makt skyddar sig och låter de försvarslösa gå under
Vem ska göra deras sak gällande?