ig

Förlåten rämnar mitt itu - härligheten frigörs
Så är det också med oss när vi förlåter oss själva och andra
mod att vika tillbaka, Fria den som plågat
mod att bli kvar, Frigöra egna känslor
Att vara mjuk, där landet ligger öde
Där hårdhet och iskyla biter sig fast
Mod att be om under, lösa tanken som varit bunden
Mod att ta ansvar, och inte missa målet
mod att lita blint, och Tåla tidens lopp

Frånvaro- inte här inte nu

Var i vårt land finns det rum för djupaste saknad?
Var i vårt hem kan man finna tröst för det som rör sig bortom vårt förstånd?
Klagosånger, jämmer och ve finns i stillhet, men hörs sällan
Insvepta i mörka mantlar runt själens trötta natt

Detta är helvetet - frånvaro, omöjlighet att relatera, utestängda
Jag ser det i mina vänners ögon -avsaknad,
ledsamhet, sorg, apatiska drag av nedstämdhet
Jag finns där, jag ser det
Det finns inga ord som passar
Den tyngda ledsamheten är sig själv nog

Menningslöshet sveper in med full kraft
Över det vackra, som går förbi

Vi kan gräva ner oss i våra käras död
begrava oss själva i vår egen bedrövelse
Äts sakta upp av oro som av maskar
Lägga sten på bördan och aldrig ta oss ur
Livet når oss inte så lätt, barnens skratt sollas bort
Eller plockas minnen fram på näthinnans vägg
och hör plötsligt fåglarnas hoppfulla kvitter

Jag ser det i mina vänners ögon - avsaknad,
ledsamhet, sorg apatiska drag av nedstämdhet
Jag finns där, jag ser det
Sanning och svar tycks inte gå att finna
inte här inte nu

Grymt

Straffdomar uppstår när Herren tar bort sin skyddande hand
Herren vill alla människors bästa och Han har sin skyddande hand över staden in i det längsta
Men synderna och överträddelserna bränner så att Herrens hand lider
När/om handen avlägsnas så försvinner beskyddet
Det Herren förväntar sig av oss är att vi efter hans defenitioner undviker synd och ger uttryck för Hans defenitioner. Vi gör det tydligt och med skärpa för att befolkningen ska ta varning och frukta den Högste.
Skulle han som är hela jordens domare icke göra vad rätt är?

Förlåtelsens makt

Inte står vi maktlösa mot hatet!
Men frågan är vad som händer när jag förlåter?
Hjärtat mjuknar när jag avsäger mig min rätt
Nåden ökar, kärleken tilltar
Det kostar och förlöser
Empati, integritet, förståelse och ödmjukhet kan bli frukter
Det är inte talan om flykt eller att skjuta upp problem
Ta ut mattan istället för att sopa in skräp under den
Då kan det bli verkligt fräscht
Om jag avsäger mig rätten gång på gång
Begäret om hämnd är inte längre gäst
mörker och monster från förr möts
bödeln går på semester, rätten får gå
Tankarna lättar, nya perspektiv öppnas,
innlevelse & lyhördhet gör följe med mildhet & mod att ta det lungt
Utrymme för friskhet i det mentala
Tillit till Gud och Hans domar

Kärl ek

Kämpar väckas ... "vakna du stora tå"
Arme av trohet och äkthet
Ömhet och nit
Småfolk som är trogna i smått för jättarna till klarhet
De tunga av vikt sover länge och gott
Men de attraheras och störs utav ljuset
Dess orubblighet och egg skär genom allt tjuvtjockt
Till lydnad och frihet från att slava under sig själva
Till återkommande omvändelse och orubblig tro
som kineserna säger: det största är inte att undvika att falla
utan att resa sig på en gång, gång på gång

Vem för till vad?
Vem beskyddar?
Nå det är tydligt att vi kommer till korta
Kraften tränger igenom trasiga kärl
Kärl ek

Någonstans mellan liv och död

Tjuvtjockt
Utelämnade
Perfererad
Stängda dörrar
Ensamhet
Frustration
Intensiv vrede
Omvändande
Uppbrott
Omvälvande
Återvändande
Mötande
Ambivalens
Stärkt
Funnen
Hoppfullhet
Innerlig värme
Tillförsikt

De tre i landet

Gud bor inte i det storslagna,
väckelsekampanjers manifestationer drar förbi
i skrålande ilfart, inget lämnas kvar
Hanna och Simeon hade ro
Det var vånda och väntan till ålderns höst
men de möte sin konung och fick en ljuvlig tröst

Om någon säger: "seger, eld och boom!"
vrålar högt, skaffar rykte och helar skaror -
Finns det täckning?
Är det fridfullt?
Finns det möjlighet att ifrågasätta?
Löfterna gäller barnen
Och Herren gläds över de stilla i landet

Hanok är så skön i det att han prövas i och är trogen i allt
Abraham litade på orden från den evige trots det omöjliga
David levde nära den gode i början av sitt liv
En ed gavs om ett rike och ett talrikt folk
Finns det folket här?
Är vi med bland dom?
Löfterna gäller Sonen
Och Herren lyssnar till de trogna i landet

Ingen har visat den här vägen som du Jesus
Du valde bort din egen vilja och tjänade oss med den största kärlek
Löfterna gäller alla
Och Herren gråter med de förlåtande i landet

8år 8 veckor

Tiden rinner ner i små fåror
pårlande längsmed rundade stenar och gröngult gräs
Den som inte stannar upp
och bemödar sig med att se dess skönhet
märker först av dånet i de stora floderna
På väg till den stora oceanen- till de okända djupen

En 5 åring vid kvällsmålet funderar kring andaktslivet:
"Tänk om man var tvungen att dyka i havet när man skulle be... ja tänk om"

En 2 månaders liten individ gör en upptäckt när
hon sträcker ut handen mot det varma mjuka väggbelysnings skenet:
-Man kan inte fånga ljuset.

Vi har mycket att lära

Evig

'Я поставил завет с избранным Моим, клялся Давиду, рабу Моему:

JAg har fått blogg

JAg gick till doktorn och berätta som det var. "Jag har fått blogg!"
Åhhh det låter allvarligt sa doktorn och skicka en remiss till psykologen.
Roligare än så var det inte.

En gammal mans tillbortakommande

Man blir äldre. Barnen har undervisat mig i hur orden fin och snygg har fått nya innebörder.
För mig var det i alla fall en ny upptäckt att dessa två inte betyder samma sak.
Snygg har med coolhet att göra. Medans fin är ja bara fin.
Man kan vara snygg utan att vara fin och vice versa.
På frågan om jag är snygg blev svaret: ja både snygg och fin.
Det är intressant med en ny generation som växer upp, erövrar och använder språket annorlunda. Lite förvirrad blir jag dock - jag är väl ändå inte cool???

Förändring

Tiden är knapp
Låt det vi gör vara vesäntligt

O

Jag möter dom överallt kantiga, fluffiga, långa och krispiga
Svarta med blåprickar på, hårda och slippriga
Trampande, fördömande och pårlande längst med bäcken

Jag vill att alla mina ska vara knivskarpa
Fulla av nit och sälta
Matade med rikedomar
trivialiteter och ovesäntligheter må fara
Det är min förhoppning
På denna plats och för evigt

Å för all del vill de ut å leka vid vägkanten
eller kanske klättra upp för en gammal ek för att blicka ut över vidderna
Ge ljus för någon passerande en kall höstkväll
eller bringa fred bland tvistande nästgårds

Ord vart jag är
Ord vart jag hör
Vi borde vårda dom
Vi borde le