Egendomsfolket och tjänarna

Förskingrade, slagna
Så väntar vi nu

Till minne
Till dess Han kommer
Vår Konung och vår Gud

Sargat vittnesbörd
Han håller dock sitt löfte

Förbundets blod rinner i barnens ådror
Tillsammans ska de förenas
Egendomsfolket och tjänarna

Till en sista dagars lovsång
Vars ljud aldrig i evighet ska tystna

I mörkret, stridande
Så väntar vi nu
Men aldrig förgäves

För Han kommer på skyarna
De slagna ska åter resa sig
Förbundetsfolk få glädje till fyllest

Se vägen nära

Se vägen nära, se den löper inom räckhåll mot det ljuvligaste mål.

Den är lockande, den är farlig och den ändrar dig som få.

Den sig slingrar längst med branter, men dess slut du känner väl.

Salighet och visshet fyller pilgrimens själ.

Varthän går mina steg nu, är nåden plötsligt slut

Här finns ingen framtid hur kan man då härda ut?

Om min Gud inte är med mig, då evig skugga gryr

Timmarna blir år och tiden åter flyr

förtappad är den övergivne och vandrande i kval

Tills synes är allt hopp förbi och var står mina val?

Gud har insatt sin Son på sitt heliga berg

Han ler mot ondskans förklädda varg

Mitt liv handlar inte längre om mig utan om Gud

Lyssna alla himlar till sanningens ljud

Herren känner den rättfärdiges väg om den än går genom död

I Honom är det vi lever, han gav oss sitt vin och bröd

Fiska själar, ännu skiner dagens ljus

Skatten återfinns i bräckliga krus

Baneret på den heliga kullen

För mänskligheten, för godheten.
Det finns så mycket gott...
Vilken godhet räcker till
Vilken godhet passar jihad?
Vem förblir trogen när klingan ligger på nacken?
Vem får gå in i de eviga salarna sjungandes i salig ljuvlighet?

Ett folks omvändelse

Plågad på grund av sitt folks ondska

Han bar skulden för allt ont vi gjort

Överträdarna samlas under Hans kors

Så återställs det konungsliga prästerskapet

Tårarna rinner, och gör fåror i det torra landet

De flödar fram genom hårda, prövade ansikten

Nåden och bönens Ande blir deras tolk

Utgjutet över rikets lagbundna folk

Så ser de då äntligen Återlösaren på Guds högra sida

De som tillsammans med den Genomborrade fått lida

Israel i sin olydnad, men Sonen helt perfekt

I tidsändens slut så besinnar Hans släkt

Sorgen är stor för den Förstföddes sak

men Han för dem in i sitt äras gemak

Sak 12:10, Jes 53

Jud 25

Före, Du var uppe med Fadern och såg det var gott

Ni var rungande eniga, det skulle bli smått

För priset var satt, redan innan vårt fall

Sonens utstakade plats var i ett stall

Stallet blev fullt utav Majestätet självt

Korset i centrum av allting Du ställt

All tid, är bunden med jorden vi har

Över dess yta andarna far

Valen blir gjorda i hjärtan just här

Sanningens ande Himlen oss lär

Efter vår vandring står vår ärade Frälsaren där

Omfamnar, möter, Han som alltid oss bär

Frukten är skördad och själen fått ro

Herren visar oss platsen, där vi evigt ska bo

Den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen.

TI0 fjälltoppar (3)

Ryms Här är det någon som har gjort fint över berg och dal Dragit med höstens sprudlande färger invid bäck och björk Smyckat markens länder - Och ryktet av Dina steg skänker välbehag Guldat landskap öppnar sig utför en vy så djup Slösad skönhet uppför backars brant - Och Dina kinder är som ljuvaste rosenblad I detta sagolikt overkliga vandrar vi - Med Dina ögon gnistrande i himmelskt blått Någon har släppt lös Sin vackra fantasi och vi ryms i den

2:a toppen

Rätt val för till lydnad och lotsar oss fram genom åns mynning Små språng från sten till sten på det vi når den andra sidan Nog lämnar vi leden någon gång och känner våtmarkens väta tränga in i pjäxorna för att snabbt hoppa vidare från tuva till tuva I minnet dväljs den spångade stigen som var lagd av snickare Son, när Han överskylde avgrundens arv och hot